Debatt: Utredare monterar ned djurskyddet

Djurskyddslagstiftningen behöver utvecklas, inte avvecklas. Direktivet till utredningen ”Ökad konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd”, var tydligt. Uppgiften var att analysera och föreslå åtgärder för att stärka konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda djurskyddskrav.

Helt i strid mot sitt uppdrag föreslår utredaren Elisabeth Nilsson att mjölkkor, som vistas i lösdriftsstallar ska undantas kravet på att vistas på bete. Hon vill minska antalet djurskyddsregler, göra reglerna mer målstyrda och ge djurbönderna frihet att själva bestämma vad som är ett gott djurskydd. Alla dessa förslag bidrar till att urholka svenskt djurskydd. Det innebär en uppenbar risk för försämrad djurhälsa och djurvälfärd och är i strid mot gällande svensk djurskyddslag.

Expertgruppens sammansättning och utredarens förslag domineras av vad vissa animalieproducenter kräver och allt för lite på vad djuren behöver. Forskningsrepresentation i expertgruppen hade sannolikt höjt utredningens kvalitet. Det hade onekligen hjälpt om utredaren lyssnat mer på Jordbruksverkets expert eller tagit till sig det som vi har fört fram.

Vi talar om levande kännande varelser som har rätt till ett skydd av lagstiftning. Det anser Sveriges riksdag och det anser EU-kommissionen. Djurskyddslagstiftning bygger på forskning och fakta om vad djuren behöver. Det är uppenbart att en majoritet av djurägarna tar väl hand om sina djur oavsett lagstiftning, men det är också uppenbart att vissa definitivt inte gör det. Lagstiftningen krävs för att fånga upp dessa djurhållare. Det visar utfallet av djurskyddskontrollen. Det kan handla om bristfällig hantering av sjuka djur och utebliven veterinärvård, för trånga utrymmen, brist på tillräckligt med strö, bristande tillsyn på grund av för lite personal och kraftigt nedsmutsade eller magra djur. Och då kontrolleras bara en bråkdel av svenska djurgårdar.

Det finns inget skäl att anta många av svenska djurskyddsregler skulle vara onödiga. Jordbruksverket gör en noggrann vetenskaplig analys och förslagen remissbehandlas. Otydliga och oprecisa målstyrda regler uppfyller inte kravet på förutsägbarhet, rättsäkerhet och kontrollerbarhet och kommer varken gynna bönder eller djur.

Forskningsläget är tydligt kring de positiva effekterna av att kor får vistas på bete. Utredaren har fått tillgång till flera forskningsrapporter med jämförelser mellan betesdrift och att hålla kor inne året om. Rådgivningen pekar också tydligt på gynnsamma effekter av betesdrift. Man kan därför inte hävda, som utredaren gör, att djurens välfärd inte påverkas negativt av att vistas inomhus året om. Kors hälsa och välfärd gynnas av att vistas på bete och detta kan inte kompenseras i lösdriftstallar. EFSA:s (European Food Safety Authority) slutsats och Jordbruksverkets uttalande stöder detta. Den studie som nu bedrivs av rådgivningsbolaget Växa och LRF med 1 500 kor inne på stall hela året, kommer inte svara på om korna mår bättre av att vistas på bete del av året än att vistas inomhus året runt.

Under utredningen har dessutom tydliggjorts att miljön i många befintliga lösdriftsstallar inte fyller rimliga krav på djurens miljö från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Utredaren presenterar förvånansvärt nog inga förslag på krav på inomhusmiljön. Kravet på att mjölkkornas rätt till bete har funnits sedan djurskyddslagen 1988. Sedan dess har föreskrifterna kring bete av Jordbruksverket justerats vid flera tillfällen för att göras mera flexibla. Att släppa korna på bete kan anpassas till väderlek och andra omständigheter. Det är den sammanlagda betestiden som gäller för att uppnå de positiva effekterna av betesdriften.

Utredaren ger några bra förslag till att bättre utnyttja den gemensamma jordbrukspolitiken CAP för att öka konkurrenskraften. Vi anser att det finns fler möjligheter att utnyttja CAP. Vallstöd, stöd till betad mark eller stöd till fri avbytartjänst kan vara ett sätt att stärka mjölkproducenternas konkurrenskraft liksom ersättning för ökad betestid utöver lagstiftningens krav.

Utredaren har helt missat att omfatta hela den svenska livsmedelskedjan i sin analys. Det saknas resonemang kring hur effekten av hennes förslag kan komma att påverka konsumenternas förtroende för svenska livsmedel och hur svenska livsmedelsföretag och hur dagligvaruhandel ser på att försämra sitt starkaste mervärde – svenskt djurskydd. Livsmedelsföretagen anger svensk unik djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning som unika försäljningsvärden. Köttbranschen är klart oroad eftersom djur från mjölkproduktion utgör en stor andel av svenskt nötkött. Dagligvaruhandeln ger starkt stöd för det svenska beteskravet för mjölkkor. Världsnaturfonden WWF:s projekt ”Hållbar livsmedelskedja” omfattar en majoritet av svenska livsmedelsföretag inklusive dagligvaruhandeln, där djurvälfärd ingår i kriterierna. Risken är stor att svenska konsumenters och dagligvaruhandelns motiv och betalningsvilja för att välja svenskt minskar och importen ökar.

Vi som experter i utredningen ”Ökad konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd” ser fram emot en viktig och seriös debatt kring hur vi ska stärka konkurrenskraften för svenska djurbönder med ett starkt djurskydd. Tyvärr bidrar inte Elisabeth Nilssons utredning till detta eftersom hon på icke vetenskaplig grund har föreslagit åtgärder som kraftigt försämrar svenskt djurskydd.

Roger Pettersson
generalsekreterare
World Animal Protection, Sverige

Gunnela Ståhle
ordförande Vi Konsumenter