Remissyttrande ang krav på att hålla djur lösgående

tisdag 9 mars 2021

Krav på att hålla djur lösgående – konsekvenser, övergångsbestämmelser och andra incitament än lagstiftning (rapport 2019:17)

VK anser om rapporten att:

Det krävs lösgående djur för att uppfylla djurskyddslagens (SOU 2018:1192) kap 2, 1 § att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas.
Lagstiftning är den enda vägen till att alla svenska djur ska hållas lösgående. Andra incitament bedöms inte vara tillräckliga.
Övergångstidens längd är en avvägning mellan att skapa incitament för omställning och att ge möjlighet till praktisk omställning. 10 år är en lång övergångstid, som riskerar minska motivationen till omställning.
Rapporten har ett omfattande fokus på ökade kostnader och andra kriterier som anses minska svenskt jordbruks konkurrenskraft och för lite fokus på utvärdering av positiva effekter av lösdrift på djurvälfärd och djurhälsa (bilaga 4) och konsumentperspektivet.
Effekterna på andra hållbarhetsaspekter som effekten på biologisk mångfald och levande landsbygd sviktar.
Målsättningen måste vara att hålla betande djur i skogs – och mellanbygd och i delar av Norrland, snarare än till varje pris upprätthålla mjölkproduktionen i dessa bygder. En omställning från mjölkkor i uppbundna system till lösdrift bedöms i många fall som orealistiskt. Naturbeteskött från nötkreatur och lamm kan vara alternativ.
Övergångstiden bör sättas till max tio år för nötkretaur och hästar och fem år för getter.
Rådgivning bör ge stöd för en långsiktig planering på företagsnivå för övergång till alternativ till uppbundna djur antingen det gäller ombyggnad till lösdrift eller alternativ djurhållning.
Att ekonomiskt stöd till omställning är problematisk eftersom det missgynnar gårdar, som redan har ställt om. Jordbruksverket bör inventera möjligheten till ekonomiskt stöd för långsiktig rådgivning inför omställning av berörda gårdar till ombyggnation alternativt till annan djurhållning.