Yttrande över Socialstyrelsens förslag till handlingsplan mot antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner, Förslag till myndighetsövergripande handlingsplan

Socialstyrelsen har i samverkan med Jordbruksverket och i samarbete med ett antal berörda myndigheter utformat en tvärsektoriell handlingsplan. Planen omfattar sex målområden och kompletteras med en kommunikationsstrategi, som inte omfattas av remissen. Föreningen Vi Konsumenter har beretts möjlighet att avge synpunkter på handlingsplanen.

Vi Konsumenter (VK) är en konsumentförening för personmedlemmar. Föreningen har prioriterat hållbarhetsfrågor med fokus på livsmedel. En av de viktgaste frågorna från hållbarhetssynpunkt är att motverka ökningen av antibiotikaresistenta bakterier. VK har också aktivt bidragit till att öka kunskapen inom området genom debattinlägg och seminarier.

Sammanfattning Vi konsumenter anser att:

• Förslaget till handlingsplan är ett väl genomarbetat dokument, som beskriver dagens situation, klargör svagheter och tydliggör behovet av åtgärder, tillräcklig kompetens och ny kunskap. Det är angeläget att de i planen föreslagna åtgärderna genomförs med hög prioritet.
• Handlingsplan och kommunikationsstrategi måste ses i ett sammanhang, eftersom kommunikation är en förutsättning för att uppnå önskvärd effekt med syfte att bevara antibiotika som verksamma läkemedel som en möjlighet att rädda liv och minska lidande. Det handlar om delaktighet i hela samhället.
• Sverige har en förhållandevis gynnsam situation när det gäller antibiotikaförbrukning och resistens. Men det krävs mandat och att tillräckliga medel ställs till förfogande för att arbetet ska kunna utvecklas och fortsätta och handlingsplanen ska kunna genomföras.
• Att kompetensförsörjning är en kritisk sektor. Genomförandet står och faller med att berörda myndigheter har tillräcklig kompetens. Speciellt krävs specialistkompetens inom området djur och livsmedel.
• De sex föreslagna målområdena täcker väl in behovet av åtgärder som åvilar de berörda myndigheterna. Men som nämns krävs också medverkan av andra aktörer, som också kan ge stöd i det internationella arbetet, exempelvis inom EU. Inte minst gäller det utveckling av regelverk
• Begreppet ”One Health” har fått en bredare definition än människa – djur. Miljö och livsmedel är områden där kunskapen om spridning av resistens är ofullständig, varför dessa områden bör ges hög prioritet i det fortsatta arbetet. Det gäller också frågorna kring biocider och metallers påverkan på utveckling av resistens.
• Apotekens omreglering anges i flera fall som skäl för brist på tillförlitliga data om läkemedelsförbrukning och hur dessa används. Detta är inte acceptabelt.

Detaljsynpunkter Förutsättningar för framgångsrikt arbete Miljö: Avsnittet tar upp ett antal områden, där övervakning saknas i dagsläget och det där kunskapen är bristfällig. VK vill speciellt peka på vattenbruk exempelvis fiskodling eftersom det finna ambitioner att öka denna. Metaller bedöms kunna bidra till resistensutveckling, vilket gör att den utbredda användningen av zink i smågrisuppfödningen bör uppmärksammas.

Djur och livsmedel: Den svenska användningen av antibiotika till djur är förhållandevis låg. Det är en effekt av många års effektivt förebyggande djurshälsoarbete och en djurskyddslagstiftning som medverkar till att förebygga ohälsa. Den globala handeln och ökad konkurrens utmanar denna gynnsamma situation. I texten hänvisas också till detta faktum: ”Vad gäller djur som hålls för livsmedelsproduktion, så är den enskilde djurhållarens arbete och investeringar avgörande. Eftersom dessa verksamheter bedrivs i företagsform är det viktigt att arbetet mot antibiotika-resistens och vårdrelaterade infektioner inte kommer i konflikt med konkurrenskraft och lönsamhet”.   Det är därför med oro VK ser satsningar på att lätta på svensk lagstiftning med hänvisning till att detta skulle sänka kostnaderna och öka konkurrenskraften i exempelvis svensk grisuppfödning.  Det finns också krafter som vill öka införsel av djur från andra länder med en helt annan sjukdomssituation. Detta är en utmaning för lantbruksnäringen att tillsammans med myndigheterna arbeta för fortsatt uppslutning kring vikten av ett förebyggande arbete – friska djur behöver inte antibiotika. Det är också angeläget att skapa beredskap och kunskap kring hur fynd av MRSA och ESBLcarba ska hanteras och hur sanering kan genomföras.

Det åligger myndigheterna att aktivt kommunicera hygienåtgärder som förhindrar att antibiotikaresistens sprids i livsmedelskedjan. Kommunikationsstrategins genomförande är viktigt för att medvetandegöra konsumenterna om riskerna.  MRSA anses inte vara en livsmedelssmitta, men VK ifrågasätter om inte smittade livsmedel kan innebära en ökad risk för att resistensgener sprids i miljön. Av kommunikationsstrategin framgår att det finns stora skillnader mellan länder när det gäller antibiotikaförbrukningen till djur.

Människa Som konsument av sjukvård, öppen eller sluten, är vi beroende av hög kompetens hos förskrivande läkare och tandläkare. Man måste kunna lita på att antibiotika förskrivs när den behövs och inte förskrivs när det bedöms som onödigt och olämpligt från resistenssynpunkt. Detta ställer stora krav på en bred kunskap på alla nivåer. Därmed blir verkställigheten av kommunikationsstrategin ånyo viktig.

Handlingsplan VK stöder de sex målområdena och uppfattar att dessa väl täcker in behovet av åtgärder. Handlingsplanen innehåller ett stort antal åtgärder som alla har hög prioritet. VK förutsätter att planen får starkt politiskt stöd och att tillräckliga budgetmedel ställs till förfogande.

Miljöområdet har speciellt utvecklats och VK vill speciellt betona kunskap kring olika produkters innehåll av biocider och metaller. Det krävs ökad medvetenhet om att exempelvis träningskläder kan vara bemängda med silver som antibakteriell tillsats. Konsumenterna måste upplysas om de negativa effekterna av att silver sprids i miljön.   Ökade krav måste ställas på tillverkarna av läkemedel. Lägsta pris får inte vara det enda styrmedlet vid val av läkemedel.

Inom området djur och livsmedel finns ett stort antal förslag till åtgärder som har hög prioritet inom målområdena 3 till 5. Det är ytterst angeläget att berörda myndigheter avsätter tillräckliga resurser. VK vill speciellt nämna behov av ökad kunskap om livsmedel som spridning av antibiotikaresistens och strategier kring MRSA och ESBLcarba.  Det måste också finnas tillförlitliga system som följer upp användningen av antibiotika på gårdsnivå så att förbrukningen kan följas uppdelat på djurslag och produktionssystem. Detta är en fråga som inte hittat en lösning, trots att den initierades redan på mitten av 90-talet. Det är fullständigt oacceptabelt att inte alla veterinärer inrapporterar behandlingsdata till Jordbruksverket och att rapporteringen till eHälsomyndigheten inte fungerar på ett tillfredsställande sätt (målområde 5).

När det gäller människa har VK inte tillräcklig kompetens för att ha synpunkter på de många förslagen till åtgärder. Frågan är om den långa listan på åtgärder kräver någon form av prioritering. Vissa åtgärder delas dock med andra områden.  Det är angeläget att det skapas en övergripande arbetsgrupp, som ser till helheten kring resistens i miljön, hos djur, i livsmedel och hos människa.

Bakgrund Bakgrundsbeskrivningen ger en bra motivering till föreslagen handlingsplan.  I en globaliserad värld är det internationella arbetet väsentligt. VK vill speciellt peka på arbetet inom Codex Alimentarius och frågans relevans inom kommande frihandelsavtal TTIP där användningen av antibiotika till djur skiljer sig mellan EU och USA. . Det är viktigt att förhandlare har kunskap om den svenska hållningen.

Satsningen på miljöområdet ges en uttömmande beskrivning och lyfter mängden av antibakteriella ämnen i konsumentvaror.  Även andra källor uppmärksammas som små avloppsanläggningar, gruvor och småbåtshamnar förutom biofilmer, råvatten, badvatten och bevattning.  När det gäller djur och livsmedel beskrivs den svenska situationens starka sidor och de brister som kvarstår. VK konstaterar att kommunikationsstrategin speciellt pekar på den låga förbrukningen av antibiotika till djur i Sverige jämfört med många andra länder. Strategin uppmanar också producenter och handel att ställa krav på djuruppfödningens användning av antibiotika i uppfödningen.  Detta är något som VK tillsammans med Svenska Djurhälsovården lyft i två seminarier i Almedalen. VK har också deltagit i ett projekt lett av Axfoundation, som syftar till att ställa krav på leverantörerna.

Människor och djur kan utsättas för exponering av antibiotikaresistens på en mängd olika vägar. Minskad onödig antibiotikaanvändning framstår fortfarande som en av de viktgaste åtgärderna för att minska risken för ökad antibiotikaresistens.

Kunskap och kompetens är en av nyckelfrågorna. Antibiotikaresistens är en fråga som berör hela samhället. VK har i sitt arbete betonat att vi som konsumenter av sjukvård, sällskapsdjursjukvård, livsmedel och andra produkter också har ett ansvar. Men de kräver att konsumenterna är informerade för att kunna göra medvetna val.  Därför blir kommunikationsstrategin viktig. VK ser gärna att kunskapen förs ut brett för att skapa ökad medvetenhet. Samarbete med utbildningsväsendet förordas.

Med vänlig hälsning
Gunnela Ståhle ordförande Vi Konsumenter

info@vikonsumenter.org