Remissyttrande över EU:s förslag till djurhälsoförordning

Förslaget om ny djurhälsoförordning är en del av ett stort paket från DG SANCO. Förordningen om offentlig kontroll (9464/13 COM (2013 265) omfattar kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett stort antal områden som huvudsakligen berör livsmedelsäkerhet. Ett av dessa är sakområdet djurhälsa. Föreningen Vi Konsumenter (VK) har beretts tillfälle att yttra sig över EU-kommissionens förslag 9468/13. VK har inte möjlighet att ge synpunkter på detaljer i förordningen, utan yttrar sig i vissa principiella frågeställningar, som bedöms vara viktiga från konsumentsynpunkt.

Sammanfattande synpunkter

–       Förordningen måste omfattas av EU:s övergripande målsättningar kring djurskydd, djurhälsa och antibakteriell resistens och därför innehålla en tydlig målsättning att förbättra djurhälsan. Målsättningen ska inte vara att underlätta handeln med levande djur.

–       Förebyggande åtgärder för friska djur behöver ges större tyngd

–       Regioner som är fria från vissa smittsamma djursjukdomar måste tillåtas behålla denna frihet genom krav på djur som förs in i regionen. Samma krav som gäller för fisk och växtskadegörare måste gälla landlevande djur.

–       Förordningen måste i ökad omfattning inordnas i EU:s handlingsplan mot antibakteriell resistens. Friska djur måste i ökad grad fokuseras

–       Förordningens möjlighet att till Kommissionen delegera beslut inger oro. Ett exempel är listning av sjukdomar som ska omfattas av förordningen. De sjukdomar som i första hand driver behovet av antibiotikabehandling är infektionssjukdomar som inte ingår under begreppet traditionella epizootier.

–       Handel med djur och djurtransporter måste därför kvalitetssäkras från smittskyddssynpunkt.

Rent allmänt finns stora fördelar med att sammanföra nuvarande omfattande och komplicerade regelverk i en samlad lagstiftning. Men förordningen måste medverka till ett bättre djurhälsoläge inom unionen och inte innebära risk för ökad sjuklighet inom regioner som i dagsläget är fria från vissa allvarliga smittsamma sjukdomar. VK har sedan några år prioriterat området antibiotika – och antibiotikaresistens. Antibiotikaresistens uppstår genom användningen av antibiotika och genom smittspridning. Båda aspekterna har bäring på förslag till djurhälsoförordning. Friska djur innebär ett minskat behov av antibiotikabehandling och stödjer därmed en utveckling som minskar risken för en ökning av andelen antibiotikaresistenta bakterier.

Ansatsen i förslaget är att förebygga är bättre än att bota. Prevention is better than cure, som var EU:s djurhälsostrategis motto, måste genomgående prägla förordningen i enlighet med den övergripande strategin. VK uppfattar att denna målsättning inte helt uppfylls av förslaget. Det kan uppfattas som om den fria handeln med djur är överordnat strävan mot en bättre djurhälsa. Detta framkommer i beaktandesatserna. Vid EU-kommissionens presentation den 5 september i Stockholm framhölls också att förordningen skulle underlätta för transporter av djur. VK finner detta som förvånande, eftersom det är väl känt att handel med djur är den viktigaste vägen för att sprida djursjukdomar inklusive zoonoser som antibiotikaresistens. Djurtransporter är dessutom en av de viktigaste och av konsumenterna högt prioriterade djurskyddsfrågorna. VK stöder därmed förslag om en kvalitetssäkring av handel och transporter med djur. En sådan kvalitetssäkring borde omfatta hälsodeklarationer av djur som också syftar till att förhindra spridning av infektiösa produktionssjukdomar som i stor omfattning bidrar till behovet av omfattande antibiotikabehandling.

Att lägga ett ansvar på djurägaren att skydda sina djur med biosäkerhet på gården är angeläget, men inte tillräckligt för att förhindra smittspridning. VK vill betona att förordningen måste ge möjlighet att skydda regioner som är fria från vissa sjukdomar. Den låga antibiotikaförbrukningen i Sverige och andra nordiska länder kan med stor sannolikhet delvis hänföras till frånvaro av allvarliga smittsamma sjukdomar som finns i andra EU-länder och Sverige har sedan EU-inträdet haft s k tilläggsgarantier som inneburit krav på djur som förs in landet och medfört en mycket begränsad handel med levande djur från andra länder. Fria regioner måste även i fortsättningen kunna vara föregångare och bevara en god djurhälsa. VK konstaterar att det finns skillnader i synsättet när det gäller skyddet av landlevande djur och skyddet av fiskar, bin och framför allt synsättet på skyddet mot växtskadegörare. Inom dessa sakförordningar finns tydliga möjligheter att skydda fria regioner.

Genom Lissabon-föredraget (artiklarna 290 och 291) ger de nya förordningar möjligheter att delegera befogenheter och genomförande till EU-kommissionen. Ett område som har stor betydelse är Kommissionens listning av sjukdomar som ska omfattas av förordningen. Här finns självfallet stort intresse och berättigad oro. Kommissionen har ju valt att lagföra Sverige till EU-domstolen för att landet vill skydda sig från nötkreaturssjukdomen paratuberkulos.

Sammanfattningsvis vill VK framföra att djurhälsofrågorna har stor betydelse från konsumentsynpunkt eftersom de påverkar livsmedlens säkerhet och folkhälsan. Djurskyddsperspektivet ska inte underskattas eftersom detta engagerar många konsumenter. VK vill därmed betona att man förväntar sig att Sverige driver dessa frågor med utgångspunkt från dess stora betydelse för såväl samhället som konsumenterna.

Med vänlig hälsning

Gunnela Ståhle

Ordförande Vi Konsumenter